DoYouFeel

Idag så var det åter igen sommaridrottsskolan, och de var lika tokiga som igår ^^ En äcklig rödtott på friidrotten va rejält bakis idag, och var inte på sitt allra bästa humör om jag säger så.... Dessutom verkar han något sur på mig, jag har absolut ingen aning varför, men det blir bara så ibland, ibland är man för mkt lidingöbo för honom. Han brottade också ner ett barn idag, så de andra ungarna blev jätterädda för honom, jag tycker på sätt och vis att han förtjänar det, han är ingen snäll person, och det är bara att ungarna inser det också.

Senare, åkte jag hem till den långa udda och drack lite te och snackade musik, jag vet, något udda xD jo, vi snackade också non-slisk, och tydligen är han med många. Jag vill verkligen inte gilla honom, och jag tror verkligen inte att jag gör det, men ändå känns det lite hemskt när han är på alla... Det känns ändå tryggt att ha någon som gillar en, fast man inte egentligen behöver det, eller gillar personen tillbaka..

Frågan är nu den; vad händer om non-slisk gillar mig? Jo, för det första hoppas jag verkligen inte att det händer, och dom oddsen är ju inte så stora, men om det nu verkligen händer, då måste jag berätta att jag inte vill ha nått seriöst förhållande med någon.. Det måste jag verkligen. Dessutom tror jag att jag är kär. Det har jag inte varit på jättelänge, eller i alla fall inte tänkt på någon så mkt som jag gör idag. Jag vet att jag är otroligt knäpp, eftersom jag bara kände på mig att det var kärlek vid första ögonkastet. Det var en lördag, för inte alls längesen, och han var helt underbart snäll, och söt, och han gav mig det allra vackraste leende jag nånsin skulle få se, och det kommer jag aldrig glömma. Martin. Om 2 veckor får jag kanske se honom igen, helt jävla sjukt. Jag tror att jag är knäpp, men det är såhär det ska kännas, jag vill hinna känna nått för en person innan det blir alldeles för snabbt.

Sedan idag, var jag med Stor-Tutte en stund, innan vi bestämde oss för att dra hem till den spontana jäveln, och kolla film. Lite mkt, stor-T. Sedan ringde bönan och jag har fortfarande ett jävla stort smile, det är helt underbart hur glad jag blev för hennes skull, och jag bara sitter och ler. Jag vill också vara så glad som hon, hon är bäst, fett cool tjej som vågar nått sånt. Sött sött, säger jag bara <3

Nu sitter jag och kollar på Moulin Rouge och packar min väska inför Öland som jag åker med bönan och stor-tutte på torsdag. Det ska bli så jävla roligt! Och över midsommar också, lätt att det blir ös ; ) .. Och sen Moulin Rouge, vad finns det att säga om den filmen, helt söt film, fast jag gillar inte Nicole Kidman så mkt, fast låtarna är helt underbara, och jag lovar att det kommer att sluta med att jag sitter och bölar när den är slut. Jag är verkligen så nörd! Just det, första sms:et från non-slisk idag, lite gulligt var det, och fan vad jag behöver se vad han går för x) dt låter helt fel, fast det känns som en tvångstanke för tillfället, hur kysser han? Pussas gör han bra iaf ^^ dax att ta nästa steg, nea ^^

- Ingen david husberg ikväll, det suger hästballe! </3

Idag så skulle man då vakna sjuuuukt tidigt, och jag som lixom gick och la mig alldeles för sent igår -.-! Så idag har jag varit alldeles föööör trött. Idag träffade jag också bönan, och vi hamnade hos den spontana ungjäveln där non-slisko kom, och det blev massa mys mys, då vi kollade på Dude, where's my car : D Vi hade fett roligt, och jag typ skrattade heela tiden, jag och bönan misstolkade både varandra och allt som dom sa, till något perverst xD det va askul ; )
Frågan är nu den; Känns det konstigt att vara med non-slisko när jag har killen typ, kvar..? Jag tycker verkligen itne det, jag tänkte inte alls på den personen på hela dagen, eller bara nån enstaka gång, för att jag hade sagt att vi kanske skulle träffas, men det slutade med att jag gick till de andra istället.. ooops (a ) O.o Dessutom, hände det något där idag som var väldigt... mys ^^ som bästisapan sa till mig; "om du var ett majskorn då, skulle du nu vara ett popcorn"! och bättre skulle man inte kunna förklara det, haha det är verkligen klockrent sagt, för det gick hett till, eller som jag råkade säga och bönan misstolkade "det var najs, och det gick snabbt och lätt!"  xD En underbar dag, om jag får säga det själv, och jag gör verkligen om det, med bönan eller inte, och det känns verkligen som om vi connected, det är ju inte varje dag bara vi två bestämmer oss för att hänga lixom. Men vill hon, så gör jag om det, och det är väldigt snart, hur länge kan våra lustar vänta *frågetecken* X'')

- Vi är fulla vi är bäst, vi är dom som dricker mest, whooooooo WHISKEY!

Faaaaan jag hade skrivit värsta långa grejen, nästan en hel A4 så försvinner hela skiten! Åh, jag lovar att det är för att det är fredagen den 13e. Men okej, nu ska jag försöka att berätta allt om igen.

Pappa var otroligt sur på mig för att jag hem 2h för sent, igår, men jag tyckte inte att det va mitt fel... Faktiskt. Men jag orkade inte lägga till några ursäkter till honom, han skulle definitivt bli sur då, och då skulle det finnas en risk att jag inte skulle få gå ut ikväll. Det var också skolavslutning idag. Det var lite segt att sitta i aulan i en timma, och lyssna på vår överdrivet långsökta rektor som skulle leka smart. Men det allra bästa var ändå en kille som heter David Husberg och hans band som spelade sina egna låtar idag. När de kom på scen blev alla tysta och tappade hakan, de är så otroligt bra! Jag lovar att jag är deras största fan och att jag kommer att gå på alla deras konserter i framtiden. Vem vet, kanske kommer jag bli den som kommer kritisera dom när dom spelar. Hade ju tänkt att bli musikkritiker, varför inte börja med dom?

Det blev inte bättre när jag skulle åka hem från skolan, då jag kom på att jag hade glömt både nyklar och busskortet hemma. Pappa blev inte överförtjust glad när jag ringde honom och han va tvungen att komma med dom och sedan skjutsa hem mig. Det var helt tyst i bilen då han helt plötsligt frågar mig om jag är gay..! Jag börjar skratta helt hysteriskt och möter sedan hans mycket seriösa blick och förstår att han är helt allvarlig när han säger det. Jag börjar tänka först varför han skulle kunna få för sig något sånt, och tänker sedan på killen, och där fanns det knappast något gay alls, kanske någon enstaka gång då jag och bästisapa målade hans naglar... Men nee, inte vad jag kom på. Så jag frågade honom om saken. Det visade sig att jag hade fått ett vykort från bästaste rödtott, då hon hade sagt mitt i brevet att jag var hennes bög. Jag tycker för det första att det var lite udda att han hade läst min post, för att han kunde ju kollat vem det var till och om han så ville kolla vem det var ifrån, men nu hade han läst hela... eftersom böggrejen hade stått i mitten av brevet. Jag orkade inte ta upp det med honom, för då skulle han kanske också bli sur, och jag vill verkligen ut ikväll, och gör inget som kan få honom att ändra sig. Så jag stänger min stora käft och kommer på nått att vi kallar varandra det, och att vi ska sluta, eller nått.

Väl hemma satte jag mig vid datorn, eftersom jag inte orkade med pappa längre, och han orkade verkligen inte med mig. Där fanns det inga roliga inne, så jag försökte hitta en annan layout till den här bloggen, och lite annorlunda blev den ju, men jag har inte hittat den rätta än... Jag vet att den finns där xD

Sedan loggade killen in, och antingen var han på väldigt bra humör eftersom det nu var sommarlov, eller så ville han bara inte visa till mig att han var ledsen. Jag hoppas att han verkligen mår bättre snart. Jag bryr mig om honom mer än jag tror att jag gör. Jag stör mig på att även idag säger folk att vi passade så himla bra ihop tillsammans, vilket gör att jag bara får mer skuldkänslor.
Frågan är; kommer jag kunna tänka på nått annat än honom under sommaren? Svaret måste vara ja, jag är rädd att det kommer att vara nej, men jag måste gå vidare, jag måste bara. Jag saknar honom, och tänker på honom varje minut och sekund, undrar hur han mår. Men jag vet inte om det är romantiskt, utan bara trygghetskänsla. Jag har verkligen ingen aning, och just idag orkar jag inte prata om det. Inte idag iallafall, idag ska jag ha roligt.
Jo, ikväll ska bönan jag, stortutte och bästisapa ut, och kanske kröka något, deras plan är trots allt att supa ner mig. Vet verkligen inte om jag vågar det xD jag kommer verkligen inte ihåg hur jag blir, eftersom senaste gången var italien, och då kommer jag inte ihåg så mkt mer än att jag spydde...! jättekul lixom, men det hade jag inte tänkt att göra idag. Däremot hade jag tänkt att dränka mina problem och känslor i alkohol. På ett sätt känns det lite alkoholistiskt/fjortis/patetiskt att göra så, men jag kan inte tänka på nått annat sätt. Har ju lovat att inte "göra illa mig" ... lyckat... wish me luck!
Nu sitter jag här hos stortutte och är lite deppig, varför vet jag inte... kanske för att killen i ena stunden inte vill veta av mig, och nu beter han sig som om inget har hänt. Jag vill bara att kvällen ska börja, och jag vill inte tänka mer... jag vill verkligen inte. Jag kan inte säga att han är jobbig, han är bara mer.. jag vet inte. Kan man bry sig om nån för mkt? för isåfall tror jag att han gör det, och visst uppskattar jag det, men... jadu.. jag vet verkligen inte mer vad jag ska säga.. nu vill jag bara dricka och glömma allt.

- Ingen syn av Robin Hood idag!
 

I morse åkte jag till min storbröstade vän, och bakade en jättegod kladdkaka för att senare komma till skolan. Där fick vi, som vanligt vara mobboffer, och idag, dom som inte fick vara med resten av klassen, utan fick vara med mentorerna.. det var faktiskt helt okej, och vi fick oss många skratt. Senare tränade jag och träffade lång skånk, och nakis, och sen dess har jag varit och lekt med dom. De har fått mig att glömma killen för tillfället, och han var väldigt irriterande igår. Han sa meningar som gjorde allt bara mer och mer tragiskt, och nu orkar jag varken prata om eller tänka på honom.
Nu ligger jag här och lyssnar på musik med de två bästa mupparna, då dom sminkar sig, och jag just fick reda på att mitt absoluta favvoritband kommer till bengans den 28e juni, då jag inte är hemma, tänkte lura dit bästisapa eller stortutte^^  jag hoppas verkligen att de skulle göra nått sånt för mig, jag älskar de båda så, och de vet hur mkt jag älskar det där bandet. Fast jag är lite mer osäker på bästisapa. hon är sur på mig och stortutte, då hon inte kom till skolan idag, och vi var lite elaka mot henne, fast vi tycker verkligen att hon borde ta skolan lite mer seriöst, och det menar vi bara att vi älskar henne, och vill att hon ska kunna utbilda sig och få det bästa av all möligheter att utbilda sig. Vi vill bara henne väl, och jag hoppas att hon förstår det snart.
Frågan är nu; kommer hon förlåta mig? svaret borde vara ja, hon borde förstå att jag älskar henne och att hon kommer lyckas om hon bara låter drömmar komma till henne.. jag bryr mig verkligen om henne. Bara hon vill förstå det.
Nu ska jag dra till den spontana ungjäveln, med stortutte och hennes helsköna kompis bönan. Snacka om att han stackarn kommer att bli våldtagen flera gånger om! Det är synd att jag måste vara hemma 10 idag, fast imorrn är det avslutning och då har mamma lovat att jag ska få vara ute senare, och folket och jag ska kröka då, och tydligen finns det en plan att supa ner mig rejält! jag är något rädd för planen, eftersom jag är lite känd för att bli lite bitchig, fast det ska nog gå bra tillslut. lätt att jag längtar tills imorrn. Inga tankar på honom inatt hade jag tänkt, stör han mig, tänker jag inte alls svara. Jag har fått nog nu, och jag orkar verkligen inte längre. Kan han inte bara förstå att jag älskar honom, fast jag vill komma ifrån honom?

- spontana ungjäveln, bönan, stortutte och jag på nya äventyr!

I natt var det hemskt, jag och killen försökte reda ut allt, och jag försökte hindra honom att inte försöka glömma bort mig. Men det funkade inte så bra, han berättade att han älskade mig och att han skulle göra vad som helst för att få behålla mig. Jag är verkligen inte van att höra sånna känslor, och det verkade som om han verkligen menade det. Det gör ju lixom att jag bara blir mer rädd för honom, men jag uppskattar så otroligt mkt att han säger sånt. Jag har faktiskt aldrig hört det från en kille förut, som verkligen menar det till mig.

Jag hade sovmorgon i morse och sedan på musiken var jag helt borta, min lärare trodde jag hade feber och var sjuk, men jag sa bara att jag inte mådde så bra. Sedan var det bara två lektioner mer, och på dom va jag inte heller så aktiv. Dessutom är alla lite nere den här veckan. Båda mina bästa kompisar och sen alla som inte vill lämna skolan och alla vänner. Det känns lite hemskt faktiskt, men sånt är livet, man måste gå vidare.

Frågan är nu; Vad händer här näst? Saken är den att det vet ingen, jag vet att jag gjorde rätt beslut, och som en bästa vän sa till mig idag, att jag får alla killar jag vill ha, stämmer inte. Även om jag skulle vilja det, så får jag det verkligen inte. Just nu tänker jag bara på en, och jag lovar er, det va kärlek vid första ögonkastet for sure! Det pirrade i hela kroppen, och det är just så jag vill känna. Gå hem till mina föräldrar och prata om allt helt öppet, det är vad jag kallar kärlek. Inte något hemligt, som på ett sätt är helt underbart, men kanske inte det bästa, det betyder bara att man inte är säker i förhållandet, och det är just det som jag inte var.

Efter skolan gick jag och bästisapan och åt och jag fick prata ut. Det kändes jättebra att ha henne vid min sida, och att jag får prata ut med någon. Jag behövde verkligen det där, istället för träningen idag, dessutom känner jag att jag har lite ont i mitt knä, vilket inte är det bästa inför tävlingen i helgen. Kanske får jag se honom då, ska kolla startlistorna senare.

Frågan är också; varför ska kärlek vara något svårt? Det är just det jag vill ha svar på, orka att man får så himla mixade känslor när man är runt någon, och hela kroppen reagerar helt mystiskt. Det är ett mysterium som inte ens den bästa detektiven kan lista ut gåtan på.

Jag gick idag och tänkte på att om jag hade så starka känslor för honom, vilket jag tror att jag inte hade. Visst hade jag känslor, men jag fattar inte hur killen kunde ha så starka känslor för mig, det hade ju bara gått en månad! Dessutom träffades vi inte alls så mkt, men som apan sa, det kanske var han första förhållande, och då är det annorlunda. Jag kommer ihåg mitt första, eller om man nu ska kalla det så. Jag satt och kollade på honom varenda rast, och vi smög, och höll på i skolan, jag gillade honom så. Men min mamma och pappa tillät inte oss att vara tillsammans, fast det stoppade oss inte, fast tillslut fick det ta slut, och det var verkligen hemskt, jag kommer ihåg att vi båda var ledsna, men att det slutade bra tillslut. Inget förhållande därefter har nånsin slutat okej för mig. Det har alltid blivit för förhastat och de har blivit nästan för kära i lilla mig. Det är något jag måste klura vidare på.

- bara så ni vet, jag älskade honom också.

Har ni nångång känt er som riktiga egoister, som om det skulle vara någon annan skulle man avsky den mer än nått annat? Lite så kände jag idag, och det va så jävla patetiskt. Jag hade intalat mig själv, att jag var ledsen för att jag tyckte synd om honom för att han gillade mig. Ja, kalla mig sjuk i huvudet.

Redan när jag vaknade från en gråtig natt vilket varade fram till 4 på morgonen, mådde jag illa, och det va inte av någonting annat än mig själv. Killen hade precis några dagar innan förklarat i minsta detalj sina känslor för mig och min respons till det är att jag dumpar honom? Hur i helvete kan man göra så mot en människa? Jag känner mig så jävla hemsk. Fast i skolan idag var det avskyvärt, så fort någon kom och kramade mig eller frågade hur jag mådde, började jag gråta. Helt jävla sjukt. Jag som aldrig gråter offentligt, men nu kunde jag inte stoppa det. Sedan frågade en god vän till mig varför jag grät. Det gjorde bara att jag tänkte på det mer och mer, och bara sprang därifrån. Anledningen är just för att jag har inte killen i mitt liv längre, han berättade att han inte ens klarar av att ha mig som vän, eftersom att han gillar mig så mycket. Saken är ju den att jag verkligen inte vill bli av med honom, jag känner ju honom, han är ju en av mina bästa vänner, och att bli av med sin bästa vän ett av det värsta man kan göra.

Frågan är den; saknar jag honom? Ja det gör jag, enormt mycket, och det hjälper inte att hans tröja ligger i min garderob, inte heller folk jag inte alls pratar känslor med kommer fram till mig och beter sig som om jag är hennes bästa vän. Ne, det kan jag inte säga hjälper alls. Däremot har jag ett nytt folk som alltid lyckas få mig glad, no matter what. Två bästa vänner, och nu också killar, en mys, en slagpåse och en ny spontan ungjävel. De gjorde att jag klarade med skolan idag. Mitt ex, är förvånansvärt ett stort stöd i det hela för mig, och det känns väldigt tryggt i nuläget, just att han verkar bry sig, fast han egentligen inte alls behöver bry sig. Dessutom känns det som om jag inte alls har varit där för honom, vilket gör att jag bara känner mig förjävlig.

Det värsta idag var ändå jag själv som gjorde, och med det lyckas jag göra min bästa vän nedstämd. För att försöka muntra upp mig själv, ville jag tänka på nått annat, och skapar därför vänskap och stöd från andra. Jag verkar istället ha en tendens att utgöra ett hot för henne fast jag själv inte tänker på det, och tydligen gör jag ofta det. Jag hatar mig själv för det, och det kanske är som en rödtott en gång i tiden sa till mig, att jag lyckas få killar att bli kära i mig utan att jag märker det eller tycker det själv. Jag lovar att det inte alls är med vilja, och att jag inte ens försöker att flörta. Jag tycker inte ens att jag gör det, och jag vill inte få folk att tro det. Allt jag vill ha är just nu vänskap och trygghet.

Frågan är också den; gjorde jag rätt beslut? Svaret är ja på den frågan. För det första är jag definitivt säker på att om jag skulle välja att försöka rädda förhållandet, skulle det inte bli detsamma som förut, utan väldigt stelt och kanske mer osäkert. Det känns i alla fall som att jag är helt naken på ett sätt, som att någon har tagit av mina kläder, och där står jag och gråter. Ibland kan någon komma med en handduk för att skydda min nakna kropp, men ingen orkar stå där vid min sida för alltid och hålla upp handduken.

- Avslutningsmiddag med folk idag förresten, och alla chillar som en stock, och badar för fullt.

Har ni nångång känt att allt man gör, och vad som än händer, vakas över någon, så att man inte kan känna sig som vanligt? Så kände jag igår, när massa mysiga folk hade samlats hemma hos Madde. Jag menar, det va inte så att jag hade tänkt mig nått speciellt, det är bara det att jag satt och hade fett mys med alla, men alltid nångång varje halvtimma kom det någon och bah: nea, du har kille. Och så va det verkligen hela kvällen, och jag fattar inte hur för det första man orkar säga nått sånt till en person hela tiden, och för det andra förstår jag inte hur jag har orkat med det hela den här månaden. Jag vet verkligen inte om jag orkar nått längre, det känns så himla hopplöst ju mer jag tänker på det hela tiden...

Frågan är; vill jag verkligen att det ska ta slut?

Jag pratade med mitt ex idag, han är verkligen jätteförstående och stöttar verkligen i allt. Han sa att jag borde prata med killen om att jag känner mig osäker innan jag gör slut med honom, så att han inser att jag inte mår så bra som han kanske tror att jag gör. Det verkar som en bra ide men på ett annat sätt känns det som att jag vill komma ur den här relationen, jag vill på ett sätt vara fri, men ändå känna närhet, den där förälskelsekänslan hela tiden.. Den hann aldrig komma i det här förhållandet heller.. Jag vill flörta! Jag vill vara på G! Jag vill inte träffa en ny människa och BAM så är man tillsammans, nee jag orkar verkligen inte. Och jag vill inte.

Idag då, gick folket ut igen, fast på dagen, och badade. Det va lite hett, svar ja. Fortfarande svårt att tänka på nått annat än att jag verkligen inte vill vara med personen, men jag att jag absolut inte vill såra människan. Om jag också gör slut, kommer jag säkerligen inte träffa honom... Igen. Saken är den att han är helt underbar, och världens goaste kille, fast jag förtjänar inte honom. Jag vet att det värsta man kan göra, är att göra slut på sms, men det är typ allt vi gör, vi har ett sms - förhållande, och det är kanske då han förstår. Jag är verkligen helt knäckt, och det känns bara som om jag vill duscha bort allt. Jag vet, att om jag gör detta, kommer jag ligga och gråta, kanske ångra mig, men det känns som om jag gör rätt. Dessutom vill jag inte ha ett smygförhållande.

Nu är frågan; Hur kommer människan att ta det, vill han rädda förhållandet, eller inte?

Han kommer säkert tänka det samma som jag, med att det är sommar och att han inte vill vara bunden då.. hoppas jag. Okej, jag gör det. Jag får ta smällen, och blir det helt galet, kommer jag få byta till röda lakan ikväll.. Förlåt </3

- Hej min nya vän golvet, du och jag kommer att ha det bra 24/7 med Time For Me To Fly i bakrunden på högsta nivå.

 

Jag förstår mig verkligen inte på mig. Jag tror verkligen inte att någon människa i hela världen nånsin kommer att göra det heller. Det är som att jag vill ha massa saker, och när jag väl får det blir jag så jävla rädd att jag bara drar mig ur. Man skulle kunna säga att jag är helt jävla störd i huvudet. Folk blir ledsna av mig, jag borde inte ens få göra det jag gör. Två personer inom en kort tid är inte heller det bästa man kan göra. Iofs, är det bara en... Än så länge.. Den andra har jag inte riktigt berättat det för, men det känns mer och mer fel. På ett sätt känns det som att jag bara vill ignorera allt och då, efter ett tag kommer det kännas bra igen och allt kommer bli toppen, jag måste bara övervinna min rädsla, som verkar komma efter typ en månad. På ett annat sätt känns det som att om jag ignorerar allt, kommer känslorna bara ligga där och trycka och jag kommer känna mig instängd och bunden, och det är det värsta jag vet! Jag klarar verkligen inte av att vara bunden verkar det som, jag känner verkligen att jag måste vara säker på vad jag gör, jag måste verkligen det. Och nu kändes det helt bra i början, men så blir det så att jag kan verkligen inte sluta att tänka på andra personer, och jag vet inte varför. Jag tror att det kan vara så att jag verkligen är rädd för relationer eftersom mitt förra va helt fucked up. Jag måste verkligen känna att det klickar och så, och jag vill verkligen kunna vara mig själv.. Det är det som är grejen, frågan är om han är den rätta. Omg, låter som jag ska gifta mig eller nått, men i ett förhållande så gäller det verkligen att kunna lita på den andra och jag känner att han litar mer på mig än han verkligen verkligen borde! Jag vet att om jag fortsätter att vara tillsammans med killen, kommer jag förr eller senare att hamna med någon annan, och det är verkligen inte för att vara elak mot honom, inte alls, utan bara för att jag inte vill känna mig bunden. Det är verkligen nått jag kommer på nu, och jag gillar verkligen killen. Faaaaan jag fattar inte ens vad jag håller på med, varför är jag tillsammans om jag nu VET att jag inte klarar av det..? Jag vet inte ens om jag har tid att tänka ut det, för nu känner jag mig bara så stressad, och helt upp och ner, det är sommar och jag är ung, varför ska jag vara bunden då för? Vi kommer ändå inte träffas i sommar, jag har verkligen ingen ANING om vad jag kan eller ska göra. Just nu känns det som att jag måste bara ta en dag i taget, och försöka att låta allting vara. Förut förstog man ju att det va nått fel med mig, och alla började fråga, jag orkar inte .. Inte nu sista veckan.. Då ska allt vara som vanligt..

Faaaaaaaan det här kommer att gå skit. En dag i taget var det. Precis.

- Mysdag idag förresten, maaartiiin <3